Palestinagrupperna i Palestina och Libanon

Right to Lives lokaler straz efter attackerna mot Gaza 2014 Foto: Henrik Pelling

Gaza har cirka en miljon barn som lever under en konstant psykologisk och fysisk stress. Det är inte en posttraumatisk situation utan det kan snarare beskrivas som en pågående traumatisk stress.

Det är i det sammanhanget som Palestinagrupperna har ett 25-årigt samarbete med Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP). Arbetet var till en början inriktat på akuta behov hos högriskgrupper, men har naturligtvis utvecklats och anpassats efter de skiftande omständigheterna. Det har varit viktigt att utveckla strategier för vård utifrån bristen på resurser och de överväldigande behoven.

GCMHP har blivit skickliga på att arbeta med barn som lever under traumatiska omständigheter. Med den utgångspunkten började de använda modellen som innebär ”dela arbetsuppgifter” eller ”träning av tränare.” Det handlar om att nätverket runt barnet, som föräldrar och skolpersonal, tränas i att genomföra behandlingen och att lära barnet att hantera sin situation.

När man skall skapa ett program för psykisk ohälsa är det en mängd problem, med olika förekomst och komplexitet, som man måste ta hänsyn till. Brott mot mänskliga rättigheter kan i mötet med biologisk sårbarhet leda till psykiska skador. Men enligt olika studier är autism oberoende av omständigheterna och lika vanligt förekommande i olika delar av världen. Samtidigt är det extra svårt att kunna ta hand om barn med autism i ett område som Gaza. Därför är det välkommet att de senaste årens framsteg då det gäller behandling handlar just om att fördela arbetet (träna tränare), vilket innebär, att det som kan göras i rika länder också går att genomföra i länder med få professionella behandlare.

Den 28 maj hölls Palestinagruppernas kongress i Stockholm. Medlemmar från hela landet kom, många diskussioner hölls och beslut om PGS verksamhet för två år framöver togs. I september kommer verksamhetsberättelse och planer att skickas ut till alla.
Den 19 – 20 april höll Gaza Community Mental Health Programme sin sjätte internationella konferens där David Henley och Henrik Pelling representerade PGS. Konferensens syfte var att få till stånd ett utbyte av erfarenheter mellan de som arbetar med mental hälsa och mänskliga rättigheter i Gaza och internationellt. Den föregående konferensen 2008, som organiserades på initiativ av doktor Eyad El-Sarraj hade titeln ”Bryt belägringen – bygg broar istället för murar.” Den gången hindrades de internationella deltagarna från att resa in i Gaza. Den här konferensen lyckades visa upp det arbete som görs i Gaza och verkligen fungera som en mötesplats för professionella som i sitt praktiska arbete förenar mental hälsa och mänskliga rättigheter. När konferensen öppnades var det över 800 deltagare, vilket säger mycket om vilken plats mentalhälsoarbetet fått i Gaza. När GCMHP skapades 1990 var psykisk sjukdom i högsta grad stigmatiserande och utbildning och praktik inom psykiatri var knutet till det nedgångna mentalsjukhuset i Gaza. Konferensen kunde visa upp hur framgångsrikt den samhällsorienterade psykiatrin varit. Många av deltagarna har genom åren fått sin tvååriga diplomutbildning på GCMHP och finns nu på ledande positioner i Gaza inom alla sektorer som arbetar med psykosocialt arbete och psykisk sjukdom. Många av världens krigszoner måste lita till ditresta experter, men här i Gaza har det byggts upp en inhemsk kompetens. Konferensen kunde belysa hur kombinationen av behandling, undervisning och forskning gjort GCMHP till en modell som är värd att tas efter av många andra. Flera verksamma på GCMHP kunde visa upp posters med sina master- uppsatser. Vi var fyllda av beundran inför hur de lever i vardagen i Gaza, arbetar med traumatiserade patienter och samtidigt lyckas genomföra vetenskapligt arbete.

David och Henrik (PGS), Marwan (GCMHP), Nancy (USA)

Den 19-20 april arrangerade PGS samarbetspartners Gaza Community Mental Health Programme för sjätte gången en internationell konferens i Gaza om mental hälsa och mänskliga rättigheter. 800 personer från hela världen deltog i konferensen, bland dem David Henley och Henrik Pelling från Palestinagrupperna. Konferensen blev en stor succe!

Johan Schaar, från svenska generalkonsulatet som var en av invigningstalarna var med via Skype. Läs hans tal.

Speech delivered by video to the opening event during the International Conference on Mental Health and Human Rights, organized by the Gaza Community Mental Health Program, Gaza City 19-20 April, 2016. Johan Schaar, Head of Development Cooperation, Consulate General of Sweden, Jerusalem.

Dear participants,
Please receive my regrets for not being with you in Gaza today. I had looked forward to attending the conference. My absence is due to circumstances beyond my control, the same circumstances that keep the people of Gaza locked in. This must soon change.

There are many reasons why I would have liked to be with you today, let me mention two in particular.

First, the core of the activities of GCMHP is to defend and uphold the dignity of the people in Gaza, particularly some of its most traumatized and vulnerable citizens. To help overcome the burden of mental ill-health and fight the stigma associated with it, to help people regain their functionality as the human persons they are and to realize their God-given gifts – this is a formidable task where GCMHP has gained the respect of all, under the able leadership of Dr Yasser Jamei, who sometimes says that the most important element for healing is hope, which is now a very scarce resource in Gaza. Today, we celebrate the achievements of GCMHP.

Second, the partnership and collaboration between Sweden and GCMHP goes back many years. We are proud of that partnership which has involved so many Swedes and where PGS has played a leading role. It includes many individuals, two of them are here today – Drs Henrik Pelling and David Henley. They are involved in a professional partnership where both sides are learning and benefitting as I have been able to observe. Most recently this involves working with autistic children and their parents in Gaza. They have told me of their admiration for the work done and the commitment of staff and parents. For us, the conference is a celebration of this partnership.

I wish you a very successful conference.

Thank you.

Nu har arbetet med årets temaskrift börjat på allvar. Temat kommer att vara miljö ur olika perspektiv; land och vatten. Det är en viktig del i ockupationen och motståndet mot den, kampen om marken och vattnet. Resan börjar i Gaza. Anna Wester skriver:

”Jag är så glad över att vara i Gaza igen. Så många glada återseenden och bra möten, men också hemska historier, framför allt från förra sommarens attacker. Nu sitter jag och Catrin på hotellet och försöker samla lite av intrycken från våra dagar här. Solen har precis gått ner, men folk är fortfarande kvar på stranden som ligger alldeles nedanför.

Solnedgången var bländande vacker, som alltid i Gaza. Havet som folk beskriver som så enormt viktigt.

- När jag är på stranden och ser ut över havet, känns det som att jag äger hela världen, sa en vän i går.

Instängda i världens största utomhusfängelse suddar havet ut den synliga gränsen och ger en känsla av frihet. Fast självklart vet alla att de israeliska militärbåtarna aldrig är långt borta. 

Varje gång jag kommer hit, så slås jag av hur litet Gaza är. Trångt. Världens mest tätbebyggda område. Att se alla sönderbombade hus och sitta och prata med människor som levde i den där mardrömmen under 52 dagar, att höra om förlorade vänner och släktingar, rädslan, förtvivlan, ilskan. Och nu HOPPLÖSHETEN. Det gör så ont att tänka på att omvärlden lät detta ske. Att 1,8 miljoner människor instängda utan att ha någonstans att ta vägen, bombades dygnet runt i över en månad. Och nu RÄDSLAN att det ska hända igen. Och sen tanken på att inte ett enda av de raserade husen ännu byggts upp. 

Frågan man vill ställa hela tiden är hur orkar ni? 

Från piren i Gazas hamn är solnedgången fantastisk. Ovanför dyningarna som rullar in mot stranden övergår skenet på himlen från rosa till djuprött innan solen flimrande sjunker ner i havet. Familjer som flanerat i hamnen börjar dra sig hemåt från den yttersta piren innan mörkret faller. Inne i hamnen kan de ännu köpa drycker, nötter och smågodis från små vagnar längs med hamngatan. I skydd av de två pirarna ligger nu hundratals fiskebåtar för ankar i vattnet eller uppdragna på land för natten. Även i Gaza finns det ett vardagsliv, ett liv fyllt av arbete, möten och förväntningar.

Det är på vårvintern 2015. Jag önskar att livet här alltid var lika tryggt och självklart som hemma. Men spåren efter krigen ses överallt – bakom försäljarna ser jag bombade hamnkontor med svärtade väggar sedan sommarens krig, vid infarten till hamnen ligger resterna av Gazas Ark som skulle bryta sjöblockaden inifrån, nu bara ett förvridet rostigt järnskelett. Några meter längre bort finns en hög minnespelare med namnen på de turkiska medborgare som pliktade med sina liv under attacken på Mavi Marmara 2010. På stranden intill dog fyra lekande barn i somras i en bombattack...

Gaza är under blockad, till lands och till havs. För att få tillräckliga fångster behöver fiskarna i Gaza, precis som hemma, komma ut från kusten. Men Israel sätter upp gränser för hur långt de får fara, ibland sex sjömil, ibland tre, ingen vet vad som gäller för dagen. Därför har många fiskare skadats eller skjutits till döds och fått sina båtar och garn beslagtagna av den israeliska marinen.

I dagarna släpptes en ny rapport om det katastrofala läget i Gaza efter kriget i somras.

Rapporten som är skriven av ett antal biståndsorganisationer som är på plats i Palestina, lyfter bland annat fram omvärldens ansvar. De påpekar att det internationella samfundet bidrar till lidandet genom att inte få till stånd återuppbyggnad och hävande av blockaden.

Läs rapporten här (på engelska)