Felmeddelande

  • Deprecated function: Function create_function() is deprecated in require_once() (line 580 of /data/0/a/0a9f194f-5f91-48a8-a8b4-17d51c38dd9b/nublirdetnytt.palestinagrupperna.se/public_html/includes/cache.inc).
  • Deprecated function: Function create_function() is deprecated in require_once() (line 580 of /data/0/a/0a9f194f-5f91-48a8-a8b4-17d51c38dd9b/nublirdetnytt.palestinagrupperna.se/public_html/includes/cache.inc).

Artikelarkiv

Frige Ahed Tamimi

Frige Ahed Tamimi - Inga palestinska barn i israeliska fängelser!

Ahed Tamimi från byn Nabi Saleh på Västbanken greps i sitt hem under en nattlig räd av israeliska soldater den 19 december. Hon har sedan flyttats mellan olika fängelser och israelisk militärdomstol har hela tiden förlängt hennes kvarhållande. Skälet sägs vara att Ahed Tamimi kan utgöra en fara för israeliska soldater och hindra utredningen. Även i media har Ahed beskrivits som en upprorisk och våldsam tonåring som gett sig på soldater, utan att händelserna satts i sin kontext. Att en obeväpnad palestinsk 16-åring beskrivs som ett hot mot hundratals tungt beväpnade soldater är fullkomligt absurt.

Ahed Tamim, liksom alla palestinska barn och unga lever under ockupation. Det innebär att aldrig vara trygg. Invånarna i byn där Ahed och hennes familj bor har tvingats se hur Israel stulit, och fortsätter att stjäla mark och vatten för att ge plats åt den illegala bosättningen Halamish. En 15-årig släkting till Ahed sköts nyligen i huvudet av israeliska soldater och skadades svårt. Om detta har medierna inte alls rapporterat.

Varje år döms 500-700 palestinska barn mellan 12 och 17 år i israeliska militärdomstolar efter att ha arresterats, förhörts och fängslats av den israeliska armén, polisen eller säkerhetstjänsten. Barnen får sällan någon advokat under förhören och pressas hårt att erkänna brott, ofta stenkastning, genom att skriva under dokument på hebreiska som de inte förstår. 99 procent av alla som ställs inför israelisk militärdomstol döms. Ett totalt rättsosäkert system och ett sätt att bryta ner allt motstånd mot ockupationen. Israel har skrivit under FN:s barnkonvention, men den gäller bara för israeliska barn.

Sveriges regering bör genast verka för att Ahed Tamimi, liksom alla palestinska barnfångar omedelbart friges. Att blunda för Israels brott mot internationell lag är inte enbart omoraliskt utan även olagligt.

Palestinagrupperna i Sverige (PGS)

Pressmeddelande

Beslutet att flytta USAs ambassad från Tel Aviv till Jerusalem är vansinnigt och historielöst.

”USAs beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och flytta sin ambassad dit är en grov provokation mot det palestinska folket. Det är också en provokation mot världssamfundet med FN i spetsen”, säger Palestinagrupperna i Sveriges ordförande Anna Wester.

Enligt FNs delningsplan från 1947 skulle Jerusalem vara en internationellt administrerad stad, delad mellan israeler och palestinier. Men Israel annekterade Västra Jerusalem redan 1948 och rensade staden från palestinier. Den östra delen ockuperades under sexdagarskriget 1967. Efter det har Israel systematiskt flyttat gränsen för Västra Jerusalem österut och beslöt 1980 genom en lag att annektera även Östra Jerusalem. FN:s säkerhetsråd antog genast resolution 478 som ogiltigförklarade lagen och bad samtliga FN-stater att flytta sina eventuella ambassader från Jerusalem.

Israel har placerat regering och parlament i Jerusalem, men alla länder med diplomatiska förbindelser med Israel har alltså sina ambassader i Tel Aviv eller andra kuststäder. El Salvador var det sista landet som flyttade sin ambassad från Jerusalem, just med anledning av att FN inte erkänner Jerusalem som Israels huvudstad. 

Flytten av USAs ambassad bryter mot internationella överenskommelser och ingångna avtal som ska ligga till grund för framtida fredsförhandlingar.

”Vi är arga och besvikna över beslutet och oroliga för konsekvenserna. Det är historielöst och vansinnigt”, säger Anna Wester.

Ekram berättar om glädjen i att delta i läsestugans aktiviteter

 

       

När jag började komma till Abu Dis läsestuga för två år sen trodde jag inte att det skulle bli så viktigt för mig. Mitt namn är Ekram Suleiman Hamadin. Jag är 15 år gammal. Jag föddes och växte upp i Abu Hindi beduinsamhälle och hittade en trevlig plats mellan böckerna i Al Nahdas bibliotek, där det finns uppmuntran och en akademisk omgivning som motiverar till läsning och kunskap.

Centret har ett litet barn- och ungdomsbibliotek, som är underbart. De har böcker som får dig att vilja läsa ut varje enskild bok genast, där volontärer är viktiga för att alla ska tycka att det är stimulerande och roligt att vara där.
När jag är där känner jag att det här är mitt andra hem. Allt användbart och roligt finns där: konst, datorer, journalism och studiecirklar. Den här upplevelsen är mycket värdefull för mig och ger mig starka incitament att fortsätta läsa och lära mig mer och nu har jag också vunnit Arab Reading Challenge (arabiska läsutmaningen) vilket jag är mycket stolt över.

Jag kommer inte att sluta komma hit utan jag kommer att fortsätta mer än någonsin och jag omges av hjälpsamma människor när jag kommer till läsestugan i Abu Dis.

Ingen rättvisa för Gazas barn

Det var krig i Gaza, men det var sommar och de var trots allt barn. Åtta pojkar från en av Gazas stora fiskarfamiljer, Baker, hade under ett avbrott i striderna 2014 gått ned till stranden för att spela fotboll och leka kurragömma bland de skjul som fiskarna använder för att för­ vara sina nät. De kunde inte veta att den israeliska flottan hade fått syn på dem. Den första granaten dödade Ismail, 10, som sprungit iväg för att hämta en boll som farit iväg. De övriga pojkarna bör­jade springa i riktning mot hotellet Al Deira. De var nästan framme när nästa granat exploderade och dödade Muham­med, 11, Zakarias, 7, och Ahed, 10 – mitt framför ögonen på de journalister som kommit till Gaza för att bevaka kriget, och som satt på hotellterrassen och arbe­tade. Det var tydligt att den som avfyrat den första projektilen hade siktat på de flyende pojkarna.

Tre år har gått när vi på årsdagen av deras barns död möter Ismails pappa Muhammed, och Ahed, pappa till Zaka­rias och farfar till Ahed, i deras hem i Gaza City, men deras smärta är nästan lika rå som den var då, när de höll sina sönderslitna barns kroppar i sina armar.

– Varje gång jag går till stranden spelas allt upp igen, som en film, berättar Muhammed. Jag minns hur jag fann dem på sjukhuset, täckta av blod.

– Varför gjorde de det, frågar Ahed, säkert för tusende gången. Han menar israelerna. De måste ha sett att det bara var barn.

Givarbrev 3, 2017

På Västbanken bor det omkring 7 000 palestinska beduiner i 46 små samhällen i det som efter Osloavtalet kom att kallas Area C och som är under total israelisk kontroll. De flesta är flyktingar som fördrevs från sina hem i Negevöknen i södra Israel 1948. Beduinerna lever främst på boskapsskötsel, men områdena där boskapen kan beta har inskränkts allt mer på grund av israeliska bosättningar. Israeliska myndigheter hotar ständigt att riva beduinernas bostäder, och många hem och skolor har förstörts av israeliska bulldozrar. Särskilt utsatta de senaste åren är beduinerna som bor nära den stora israeliska bosättningen Ma'ale Adumin på kullarna öster om Jerusalem. 

2016 började Palestinagrupperna ett nytt samarbetsprojekt med Abu Dis läsestuga. Projektet innebär ett aktivt arbete med barn och ungdomar som bor i beduinsamhällena på marken runt Abu Dis. En gång i veckan kommer barnen från de två beduinbyarna till läsestugan. Tillsammans med barn och ungdomar från Abu Dis deltar de med liv och lust i aktiviteterna i konstrummet, journalistrummet, biblioteket och datorteket. Återkommande teman i aktiviteterna är mänskliga rättigheter, demokrati och miljöfrågor. 

 Jameela från läsestugan ansvarar för projektet med beduinerna och åker till byarna Abu El Noar och Abu Hindi regelbundet. Samhällena där består av mycket enkla plåtskjul och en bit bort ser man bosättningen Ma'ale Adumin med fina, moderna hus och gator. Vägen till beduinsamhällena är mycket gropig och dålig, till skillnad från den fint asfalterade bosättarvägen där palestinierna på Västbanken inte får åka. Föräldrarna och barnen i beduinsamhällena är mycket måna om att samarbetet med Abu Dis läsestuga ska fortsätta för barnen har så roligt, lär sig mycket och träffar barn och ungdom som bor i Abu Dis. Ledarna för beduinsamhällena poängterar vikten av att projektet är långsiktigt och stabilt då de i har erfarenhet av allt för många projekt som flammar upp och dör ut. 

Abu Dis läsestuga är ett av PGS fem barn- och ungdomsprojekt som får stöd via Forum Syd. Helt avgörande för att det ska kunna fortsätta är att pengar kommer in till Palestinainsamlingen och viktigast där är det kontinuerliga stöd från er som är månadsgivare. Vi behöver dock bli fler, så hjälp oss gärna att värva fler månadsgivare.

Efter flera år av osäkra korttidskontrakt har vi nu hittat en ny lokal på Södermalm i Stockholm Den nya adressen är: Vi Tegelviksslingan 20, 116 45 Stockholm. 

Solidaritetshälsningar

 Anna Danielsson, projektansvarig för Abu Dis läsestuga

Givarbrev nr 2, 2017

I år är det 50 år sedan Israel inledde ockupationen av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem. Detta har uppmärksammats över hela världen och PGS har skrivit artiklar som kommit in i rikstäckande och lokal media. Den 11 juni anordnade PGS tillsammans med flera andra organisation en väldigt fin manifestation på Sergels Torg med många bra talare, diktläsning och sång. Talade gjorde bland annat PGS fd ordförande Per Gahrton och nuvarande Anna Wester. Det har också varit flera seminarier med gäster från människorättsorganisationer i Israel och Palestina. De har alla berättat om den svåra situation som råder för människorna som lever under ockupation och förtryck. Inne i Israel ses idag fler och fler av de som arbetar mot ockupationen som landsförrädare av ledande politiker i Knesset.

I år är det 10 år sedan blockaden av Gaza inleddes och situationen blir hela tiden värre. För tillfället har de bara ett par timmars el per dag, vilket drabbar sjukhus och vårdcentraler hårt. På Västbanken försätter byggandet av bosättningar, rivning av hus och arresteringar och fängslande av barn och ungdomar. Jag rekommenderar er att läsa mer på B´Tselem (www.btselem.org) och FN-OCHA hemsidor (www.ochaopt.org/50Stories/)

PGS har under några månader spridit uppropet Stöd palestiniernas frihetskamp – Köp inte ockupationen, både på hemsidan med namnlistor på gator och torg över hela landet. Nu har vi ungefär 2 000 underskrifter som vi kommer att lämna över till utrikesdepartementet, då ett av kraven är att Sverige bör avbryta det militära samarbetet med Israel. Uppropet går fortfarande att skriva under på hemsidan.

Nu har vi skrivit kontrakt på en ny kontorslokal för PGS. Vi blir kvar på Södermalm och vi flyttar i mitten av augusti. Det känns underbart att få ett fast kontrakt då det vi haft under lång tid har varit korttidskontrakt.

I början av juni skickade vi äntligen in programavtalsansökan till Forum Syd. Det nya är att från och med 2018 kommer de fem barn- och ungdomsprojekt i Palestina och Libanon som får stöd via PGS ingå i ett gemensamt program. Den långsiktiga målsättningen är den samma som tidigare.  Att stärka barns och ungdomars självkänsla och ge dem möjlighet till inflytande och lära sig om  FN:s konvention om barns rättigheter.

Våra samarbetspartners i Palestina och Libanon planerar för fullt inför sommarläger och andra aktiviteter som börjar nu när Ramadan snart är slut. PGS kommer också att ordna ett sommarläger i augusti för ungdomar där de flesta har bakgrund eller någon koppling till Palestina. Det ser vi mycket fram emot

Trevlig sommar!
Yvonne Fredriksson  Stockholm 2017-06-16

"Vi kämpar för våra barns frihet"

Foto: Activestills

Tomma tårgaspatroner, rester av ljudbomber och svart sand från brända bildäck. Vägen utanför Murads hus bär spår från gårdagens demonstra­tion i Kafr Qaddum. En av byarna på Västbanken som ordnar fredliga demon­strationer mot ockupationen varje fredag. Murad Shtaiwi är en av ledarna för motståndet i byn. Han tar emot oss med yngsta dottern på axeln. Pekar mot en muralmålning på andra sidan gatan: ”We love our land. We will fight”, står det och det är där bybor och tillresta aktivister samlas efter fredagsbönen varje vecka.

– Innan vi börjar demonstrationen träf­fas vi där och går igenom vad som gäller, att vi använder fredliga metoder och var­för det är viktigt att det följs. Alla ska kun­na delta. Kvinnor och män, barn och unga.

Fredagsprotesterna på Västbanken är fredliga marscher, inga demonstranter är beväpnade. En viktig strategi enligt Murad.

– Vi vet att vi aldrig kan vinna över den israeliska armén som är av världens star­kaste. Det är därför vi möter dem obe­väpnade.

Stenar mot automatvapen. Det som under den första palestinska Intifadan på 1980­-talet blev symbolen för det pales­tinska motståndet. När israeliska solda­ter fick order att bryta armar och ben av stenkastande ungdomar fick många upp ögonen för obalansen mellan ockupa­tionsmakten och de ockuperade. Mellan Israel och palestinierna.

– Jag vet att somliga ser stenkastande som våldsamt, säger han. Men vad kan stenar göra mot tungt beväpnade solda­ter och tanks? Stenarna är en symbol, ett budskap om att de israeliska soldaterna inte är välkomna i vår by. De har inget på våra marker att göra.

Ny skrift: Palestina - Berättelser

Höst och skolstart är här, vilket innebär en ny temaskrift från PGS. Årets skrift Palestina - Berättelser handlar om livet under israelisk militärockupation på Västbanken och i Gaza.

Studenter berättar om hur de kämpar för att förverkliga sina drömmar, som så många gånger krossas på grund av murar, vägspärrar, arresteringar och blockad. Familjen Baker berättar om dagen då deras söner kallblodigt dödades av israeliska granater, när de spelade fotboll på stranden i Gaza. I byn Kafr Qaddum på Västbanken träffade vi Murad som berättade om bybornas fredliga demonstrationer som varje vecka brutalt slås ner av den israeliska armén. På sjukhusen i Gaza berättar förtvivlade läkare om bristen på el och mediciner. Historier om ockupation, blockad och förtryck men också om hopp, drömmar och kamp.

Alla medlemmar får skriften hem i brevlådan och andra har möjlighet att beställa den gratis mot portokostnad info@palestinagrupperna.se Lärare kommer snart att kunna beställa den från utbudet.se - Därifrån kan du fortfarande beställa förra årets skrift Fördrivning och ockupation - Om de palestinska flyktingarna.

Sommarläger i Libanon

PGS har via Palestiniansamlingen gett ett stöd om 50 000 kr till Children of Al Jalel Center i Balbeck i Libanon.

Bidraget används till årtes sommarläger som pågår under juni, juli och augusti. Lägret är för 100 pojkar och flickor i åldrarna 6 – 14 år i Waivel flyktingläger, alla som deltar lever under svåra sociala och ekonomiska omständigheter och också i ett instabilt säkerhetsläge som råder i området. Även flyktingar från Syrien deltar I aktiviteterna. Syftet med sommarlägret är att ge barnen psykosocialt stöd och möjligheter till avkopplande och roliga aktiviteter.

Ledarna för sommarlägret leder arbetet och de har en mängd aktiviter för barnen såsom spel, sång, teckning, handarbete, teater, utflykter, sport och sagoberättande.De har också genomfört ett födelsedagskalas och bjudit barnen på hälsosam mat då fastan bröts under Ramadan.

En workshop om Barns Rättigheter har också genomförts där följande frågor togs upp och diskuterades i gruppen: Information till barnen om deras rättigheter enligt FNs barnkonvention, anledningar till att de förnekas sina rättigheter, vem bär ansvaret för deras rättigheter, hur vara positiv och få sina rättigheter?

 

 

Projektbesök januari 2017

 

2016 började Abu Dis läsestuga ett aktivt arbete med barn och ungdomar som bor i beduinbyarna på marken runt Abu Dis. En gång i veckan kommer beduinbarnen till läsestugan och deltar i aktiviteterna där. Det är aktiviteter i datarummet, konstrummet, journalistrummet och biblioteket och det är tillsammans med barnen och ungdomarna från Abu Dis.

Vi gjorde ett besök i beduinbyn Abu El Noar tillsammans med de som jobbar på läsestugan. Vi åkte på mycket gropiga vägar i en minibuss till byn. Vägen går bland annat under en fin asfalterad väg men där får inte palestinier från Abu Dis eller beduinerna åka utan det är en väg för israeler och bosättare och detta är ständigt övervakat av israeliska soldater. Abu El Noar består av mycket enkla plåtskjul med betande getter mellan husen. Alldeles intill ligger den israeliska bosättningen Ma'ale Adumin med moderna, fina hus och asfalterade gator.

Mr Yunis som är ledare för beduinerna berättar att tidigare kunde beduinernas kreatur beta ända ner till Döda Havet men nu har bosättningarna och deras vägar gjort att det är omöjligt och nu måste man köpa foder åt djuren. Boskapen har minskat från 3000 till 300 under de senaste åren. Mr Yunis säger att de är tacksamma att de får bo på Abu Dis mark men att byns existens ständigt är hotad av Ma'ale Adumin utbyggnad.

I Abu El Noar blev det mycket livlig aktivitet när personal från läsestugan kom. Sohaeb som leder journalistgruppen började genast med undervisning i fotografering och många flickor och pojkar slöt upp. En grupp barn dansade och sjöng traditionella sånger och de tyckte det var så roligt att de aldrig ville sluta. De mindre barnen ritade och klippte pappersfigurer som de sen stolt visade upp för oss och sprang hem till föräldrarna i plåtskjulen och visade upp.

Jameela som är ansvarig för beduinprojektet på läsestugan åker till beduinbyarna två gånger per månad och har så gott som daglig telefonkontakt med kontaktpersonerna där. De tycker att barnen lärt sig samarbeta med andra och att de nu är mera disciplinerade i skolan och det går bättre där. De har också fått utbildning i miljöfrågor – hur man håller omgivningen ren, plantering av träd, hur man sparar på vatten och återvinning. Föräldrarna till beduinbarnen är mycket måna om att barnen ska få fortsätta komma till läsestugan. De säger också att det finns andra som hjälper beduinerna men det är bara läsestugan som genom PGS fortsätter att komma under en längre tid.

Mutasem, som arbetar på läsestugan, berättar att i början var beduinbarnen och barnen från Abu Dis blyga för varandra men det gick över efter de första månaderna och nu fungerar det bra med gemensamma aktiviteter och alla är måna om att det ska fortsätter.

Anna Danielsson
 

Sidor