Publicerad 2017-06-29, uppdaterad 2017-07-03
2016 började Abu Dis läsestuga ett aktivt arbete med barn och ungdomar som bor i beduinbyarna på marken runt Abu Dis. En gång i veckan kommer beduinbarnen till läsestugan och deltar i aktiviteterna där. Det är aktiviteter i datarummet, konstrummet, journalistrummet och biblioteket och det är tillsammans med barnen och ungdomarna från Abu Dis.
Vi gjorde ett besök i beduinbyn Abu El Noar tillsammans med de som jobbar på läsestugan. Vi åkte på mycket gropiga vägar i en minibuss till byn. Vägen går bland annat under en fin asfalterad väg men där får inte palestinier från Abu Dis eller beduinerna åka utan det är en väg för israeler och bosättare och detta är ständigt övervakat av israeliska soldater. Abu El Noar består av mycket enkla plåtskjul med betande getter mellan husen. Alldeles intill ligger den israeliska bosättningen Ma'ale Adumin med moderna, fina hus och asfalterade gator.
Mr Yunis som är ledare för beduinerna berättar att tidigare kunde beduinernas kreatur beta ända ner till Döda Havet men nu har bosättningarna och deras vägar gjort att det är omöjligt och nu måste man köpa foder åt djuren. Boskapen har minskat från 3000 till 300 under de senaste åren. Mr Yunis säger att de är tacksamma att de får bo på Abu Dis mark men att byns existens ständigt är hotad av Ma'ale Adumin utbyggnad.
I Abu El Noar blev det mycket livlig aktivitet när personal från läsestugan kom. Sohaeb som leder journalistgruppen började genast med undervisning i fotografering och många flickor och pojkar slöt upp. En grupp barn dansade och sjöng traditionella sånger och de tyckte det var så roligt att de aldrig ville sluta. De mindre barnen ritade och klippte pappersfigurer som de sen stolt visade upp för oss och sprang hem till föräldrarna i plåtskjulen och visade upp.
Jameela som är ansvarig för beduinprojektet på läsestugan åker till beduinbyarna två gånger per månad och har så gott som daglig telefonkontakt med kontaktpersonerna där. De tycker att barnen lärt sig samarbeta med andra och att de nu är mera disciplinerade i skolan och det går bättre där. De har också fått utbildning i miljöfrågor – hur man håller omgivningen ren, plantering av träd, hur man sparar på vatten och återvinning. Föräldrarna till beduinbarnen är mycket måna om att barnen ska få fortsätta komma till läsestugan. De säger också att det finns andra som hjälper beduinerna men det är bara läsestugan som genom PGS fortsätter att komma under en längre tid.
Mutasem, som arbetar på läsestugan, berättar att i början var beduinbarnen och barnen från Abu Dis blyga för varandra men det gick över efter de första månaderna och nu fungerar det bra med gemensamma aktiviteter och alla är måna om att det ska fortsätter.
Anna Danielsson