1. Vad utmärker ert partis Mellanösternpolitik (med Palestina och Israel i tanken)? Hur ser ni på en tvåstatslösning enligt 1967-års gränser? Anser ni att Östra Jerusalem bör bli huvudstad i en framtida palestinsk stat? Om ni inte stödjer en tvåstatslösning, vad är då ert förslag på lösning?
Vänsterpartiet vill se en rättvis och jämlik värld där alla människor har samma möjligheter och frihet att leva de liv de vill. För att nå dit krävs en mer rättvis och jämlik fördelning av jordens resurser och en större respekt för mänskliga rättigheter och folkrätten. Konflikten mellan Israel och Palestina är allt annat är rättvis och jämlik, både när det gäller fördelning av resurser och respekten för grundläggande rättigheter. Vår kritik mot Israels ockupation av Palestina grundar sig i att ockupationen strider mot folkrätten, inte i att vi som parti är pro-palestinier eller anti-israeler. Vänsterpartiet är en konsekvent försvarare av mänskliga rättigheter och folkrätten över hela världen. Genom sina konsekventa brott mot folkrätten framstår Israel som genuint ointresserat av att upphäva den ockupation av palestinsk mark som pågått i årtionden. Ett hävande av ockupationen är nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern. Vänsterpartiet anser att Israel måste häva blockaden av Gaza, dra sig tillbaka från ockuperat område, att bosättningarna måste utrymmas och att en fri och demokratisk palestinsk stat bör upprättas inom 1967 års gränser. Frågan om vilken status staden Jerusalem ska ha är central. FN har i flertalet resolutioner (bl.a. resolution 478) fastställt att Östra Jerusalem är ett palestinskt territorium och en del av det ockuperade Västbanken. En förutsättning för att ockupationen av östra Jerusalem ska upphöra är att de israeliska bosättningar som finns på området avvecklas och att inga nya byggs. Något Israel lovat vid flera tillfällen, men aldrig uppfyllt. Israel fortsätter att demolera palestinska hem och ge godkännande till bygget av nya bosättningar i Östra Jerusalem. Fred kommer inte att vara möjlig utan en lösning på frågan om Jerusalems status och utan att Israels ockupation av Östra Jerusalem hävs.
2. Hur ser ni på blockaden av Gaza?
Vänsterpartiet menar att blockaden av Gaza måste hävas. Blockaden har kritiserats hårt, bl.a. av den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem och Amnesty International som båda menar att isoleringen är en kollektiv bestraffning i strid med folkrätten. Isoleringen har i grunden slagit sönder ekonomin i Gaza och skapat en djup humanitär kris. Den israeliska blockaden innebär dessutom att den humanitära hjälp som erbjuds får betydligt svårare att nå de mest behövande. Israels blockad av Gaza är inte bara en oacceptabel kollektiv bestraffning, den är också kontraproduktiv – inget tyder på att den försvagat Hamas. Vänsterpartiet menar att Sverige ska stå upp för folkrätten och kräva att Israels kollektiva bestraffning av Gazas befolkning upphör.
3. Vad anser ni att EU, FN och Sverige ska göra för att stoppa Israels expansion av de olagliga bosättningarna på Västbanken?
Antalet israeliska bosättare på ockuperad palestinsk mark är i dag över en halv miljon. Bosättningarna utgör ett tydligt brott mot fjärde Genèvekonventionen och anses vara ett krigsbrott av ICC (Internationella brottmålsdomstolen). Att ICC har inlett en förundersökning för att utreda eventuella brott är mycket välkommet. Förutom att den expansiva bosättningspolitik som Israel bedriver är olaglig, slår den effektivt sönder den palestinska infrastrukturen och möjligheten att bygga upp ett fungerande samhällssystem. Avvecklingen av bosättningarna är en nyckelfråga i fredsprocessen. Trots det fortsätter israeliska makthavare att godkänna byggandet av fler bosättningar. Vänsterpartiet menar att Sverige måste agera kraftfullt inom EU och FN för att förhindra att nya israeliska bosättningar tillkommer på palestinsk mark och för att befintliga bosättningar avvecklas omgående. EU bör framför allt agera genom att använda associeringsavtalet som påtryckningsmedel för förändring. Vänsterpartiet önskar att FN skulle sätta kraft och handling bakom de resolutioner som fördömer bosättningarna, men tyvärr blockeras den typen av åtgärder konsekvent. Samtidigt ska FN:s roll i att ta fram fakta om utvecklingen på Västbanken och kritisera brott och övergrepp inte underskattas. Sverige bör införa en tydlig ursprungsmärkning av israeliska bosättarprodukter. Regeringen bör också utforma förslag som förbjuder svenska företag och investerare att bedriva ekonomiskt samarbete i form av handel och investeringar med illegala bosättningar.
4. Anser ni att det borde införas sanktioner av något slag mot Israel? Hur ser ni på att Israel har förmånliga samarbetsavtal med EU samtidigt som de bryter mot internationell rätt?
Israels ockupation av Palestina hade inte varit möjlig utan EU:s förmånliga handelsavtal med Israel eller utan USA:s militära bistånd till landet. Att Europeiska unionen år efter år ”betonar vikten av att gränserna till Gaza öppnas” och riktar kritik mot delar av Israels politik förändrar tyvärr inte situationen för palestinierna så länge Israel kan ignorera EU:s kritik utan att det får några konsekvenser. En förutsättning för att Sveriges och EU:s uttalanden ska göra skillnad är att man också är beredd att sätta tyngd bakom sitt budskap. Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande och ger EU en möjlighet att sätta press mot Israel att respektera folkrätten. Associeringsavtalet mellan EU och Israel är t.ex. villkorat med respekt för de mänskliga rättigheterna. EU:s associationsavtal med Israel innefattar förmånliga handelsavtal som ger det israeliska näringslivet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationspolitiken. Vänsterpartiet menar att Sverige ska motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område och suspendera det nuvarande associeringsavtalet så länge Israel inte avvecklar bosättningarna och vägspärrarna på ockuperat område, avbryter blockaden av Gaza och upphör med byggandet av muren på Västbanken. Vi anser att Sverige i första hand ska använda associeringsavtalet som påtryckningsmedel, men att sanktioner också kan vara en möjlig åtgärd.
