Informations- och skolmaterial

Man ser dem leka på Gazas stränder och springa i Västbankens gränder. De kikar ut ur dörröppningar i Östra Jerusa­lem, och i Ramallah, Hebron och Nablus ser man dem gå längs vägarna i välstruk­na skoluniformer. De sparkar på fotbol­lar och tomma plastflaskor, bär omkring på sprattlande katter och slickar på glass­pinnar. De cyklar, ritar, läser och surfar på Internetcaféer. De passar småsyskon och vallar får, fiskar, gör sina läxor och står i vägkorsningar och säljer tuggum­mi. De spelar basket och fiol, eller dansar dabke, den palestinska folkdansen. De är nästan alltid renskrubbade och prydligt kammade. De yngsta drömmer om att få se en elefant och att få bada i havet, eller, om de bor i Gaza, att det inte ska bli några fler krig. De äldre klipper håret som Lionel Messi och beundrar Moham­med Assaf, palestinske vinnaren av ara­biska Idol, men när man frågar dem om vad de vill bli svarar de nästan alltid doktor.

De är Palestinas barn – dess framtid, och dess plågade samtid.

Den israeliska arméns offensiv har ökat i omfattning och i styrka. Så fort solen går ner sprids skräcken över ockuperad palestinsk mark och de israeliska soldaterna samlas i hundratal för att inta stad efter stad på Västbanken. Soldaterna går från hus till hus och sprider skräck, slår sönder allt i deras väg. Hotar och misshandlar, sprider rädsla, arresterar. Dödar. Operation Brother’s Keeper. Som alla tidigare operationer; en av världens starkaste militärmakter krigar mot en civilbefolkning utan armé. Automatvapen mot stenar.

En familj i Hebron berättar hur de israeliska soldaterna kom in i deras hus precis när lunchen var klar i fredags, stänger in familjen i ett rum och äter upp all maten innan de går därifrån. I ett annat hus i Hebron, stängde de också in familjen i ett rum under hot av automatvapen, för att slå på tvn och kolla in matchen mellan Honduras och Italien i VM. Organisationer har vittnat om hur soldater stormat deras kontor, slagit sönder datorer och stulit saker.

En av dem som dödats under offensiven är 13-åriga Mahmoud Jihad Muhammad Dudeen. Han sköts ihjäl när den israeliska armén intog byn Dura nära Hebron. Mahmoud blev skjuten med skarp ammunition i bröstet. I söndags morse dödades 27-åriga Ahmed Saeed Saud Khalid av israeliska soldater när han hade varit i moskén på morgonen. Enligt vittnet var han på väg hem när soldaterna började ropa på honom. På grund av en mental funktionsnedsättning reagerade inte Khalil utan blev förvirrad. Soldaterna sköt honom då fyra gånger, ett skott i hjärtat. Mahmoud Ismael Atallah, 31 sköts också ihjäl i söndags av en soldat när militären intog en palestinsk byggnad för att använda taket som militärt utkikstorn.

Palestinagruppernas kongress välkomnar beslutet av de palestinska organisationerna Fatah och Hamas att inleda samarbete med målet att åstadkomma en enighet i kampen för en varaktig lösning av Israel/Palestinakonflikten och genomföra demokratiska val till en regering för det palestinska folket. Försoningsprocessen innebär ett stort framsteg för möjligheten till en tvåstatslösning utifrån FN:s resolutioner i frågan, med ett fritt och livskraftigt Palestina sida vid sida i fred med Israel, med Östra Jerusalem som huvudstad, och en rättvis lösning av flyktingfrågan.

2014 har av FN förklarats för det internationella året för solidaritet med det palestinska folket. Vi uppmanar den svenska regeringen och EU att tillfället i akt att omsätta detta i praktiken genom att uppmuntra och stödja processen för fred och försoning, inte bara i ord utan också genom konkret handling.

Sverige och EU bör i det internationella samfundet ta initiativ för att få en rättvis lösning till stånd, och snarast följa Islands och över 100 andra länders initiativ att diplomatiskt erkänna staten Palestina inom dess av FN erkända gränser.

Idrotten enar och stärker - ger samhörighet, identitet och stolthet

När judiska invandrare började komma till dåvarande Palestina i början av 1900-talet byggde de inte bara kibbutzer, skolor och synagogor; de byggde också sportklubbar, som de gav namn ur den bibliska historien. De visste att en idrottsrörelse är en viktig del av den nationella kampen.

Sporten hjälpte dem också att få internationell legitimitet för den stat som de ville grunda, och för att få Palestina att framstå som judiskt. Redan 1930 deltog ett ”palestinskt” fotbollslag bestående av enbart judiska och brittiska spelare i en turnering i Egypten. ”Sporten blev ytterligare en arena för den sionistiska koloniseringen”, skriver den arabiska idrottshistorikern Issam Khalidi. ”Sport i Palestina kan inte isoleras från politik, varken nu eller då.”

Samma betydelse som sporten hade i byggandet av den judiska staten har den i dag för palestinierna. Sporten enar och stärker, den skapar en känsla av sam-hörighet, identitet och stolthet. Drömmen om att en dag få representera ett självständigt Palestina vid internationella idrottstävlingar är något som driver såväl elitidrottaren som barnen i flyktinglägren, som sparkar på konservburkar i brist på fotbollar.