Publicerad 2012-02-21
Papper, papper, papper – 1993 när jag började mitt liv som projektansvarig inom PGS kunde jag väl aldrig tro att en resa som den under den här veckan skulle handla om SÅ MYCKET papper, papper och mer papper.
Jag glömmer aldrig den första årsredovisningen (1995) uppe i Askar camp, Nablus. I tre dagar satt jag på golvet i ett rum hemma hos Amjad tillsammans med honom, Yousef, Ashraf och Said, de fyra initiativtagarna till barn o ungdomsprojektet. De var alla i 20 årsåldern och storrökare. Jag hade bett om årsredovisningen och fick en låda fylld med lösa kvitton på arabiska som jag inte fattade ett skvatt av. Killarna pratade inte heller engelska på den tiden. Till hjälp hade jag papper, penna och en miniräknare som jag fått i prenumerationsgåva, av Femina tror jag, den hade glaspärlor till knappar och en spegel på baksidan, - funkade så där… mitt huvud stormvärkte av all rök och allt spring ut och in, men hur som helst, för att inte gå vilse i minnenas allé, så redde vi ut det den gången och alla gånger efter den.
PGS´ biståndsverksamhet har emellanåt varit ifrågasatt för att vi hållit på så länge med våra projekt, men enligt min mening är det en av kvalitéerna med PGS biståndsarbete. Långsiktighet och delaktighet är honnörsord. Vi har fått lära oss att möta nya krav på dokumentation och utveckling och våra samarbetspartners likaså, genom oss. Den här veckan, som bestått av möten med anställda, volontärer och styrelse för Barn och ungdomscentret i Askar Camp, Läsestugan i Abu Dis och Sportklubben Youth Club i Abu Dis, har verkligen visat att vårt sätt att samarbeta med våra partners varit Capacity Building i högsta grad. Insikten om vikten av att skriva bra ansökningar och rapporter och att den ekonomiska redovisningen ska vara perfekt har nått alla led, såväl styrelse, anställda och inte minst volontärer i verksamheterna. Under alla år har jag/vi inte tidigare kunnat sitta flera timmar i sträck och arbeta så koncentretat med genomgångar och avtal. De har skickat annual och financial reports och Grant application i förväg så vi haft material att arbeta med. Det här var ju omöjligt tidigare, före datorisering och email. Att sända per post har aldrig fungerat och kommer nog aldrig fungera. Förutom bättre kommunikation och bättre redovisningssystem än min ”miniräknare” är det också, enligt min enkla mening, en stor utveckling att alla våra samarbetspartners slutat röka!
När det gäller Askar camp och Youth Club i Abu Dis står vi inför två nya projektår, vi sökte tre men fick två år beviljade. Abu Dis Läsestuga befinner sig i det sista året av den senaste projektperioden och vi har enats om att lämna in en ny ansökan i maj.
Aktiviteterna i verksamheterna som sådana är jättebra. Framför allt är det märkbart hur delaktiga och entusiastiska den yngre generationen är, de som vuxit upp i verksamheterna och som nu arbetar som volontärer. De tar stort ansvar och har tillfört aktiviteter som sport, media och teater i Askar, nya aktiviteter inom journalistgruppen och nytt miljötänkande i läsestugan och nya sportgrenar i Youth Club i Abu Dis. Vi föreslog att några volontärer ska skriva ner sina berättelser och tror att de blir värdefulla ”sucess stories”.
Killarna I Askar är ständigt på gång. Sedan något år tillbaka arbetar de med att rusta upp ett gammalt familjehus inne i Nablus till ett Guest House. Nablus har bara två hotell, så det här kan verkligen vara ett bra ”income generating” projekt. GH är fräscht och fint, ligger centratl och har en vacker gård. GH riktar sig främst till yngre, backpackers och till grupper. Volontärer som kommer för att arbeta i lägret får specialpris, men generellt kommer GH att hålla låga priser. Tanken är att kvinnor och män från Askar camp ska arbeta där. Så småningom kommer GH att utökas med Cateringverksamhet.
När vi lyft blicken från våra papper, har vi sett hur muren nu slutgiltigt slutförts genom den sista förslutningen i Anata. Vi har också gått genom den israeliska checkpointen i Kalandia. Under 25 min stod vi stilla i de trånga metallfållorna tillsammans med alla andra, män, kvinnor och barn, flera spädbarn. Soldaterna hade väl lunch eller så. Två synbarligen sjuka kvinnor på väg till Makassed sjukhuset på Olivberget fick också vänta. En av dem som knappt kunde stå på benen fick till slut passera genom en sidogrind, men gå var hon tvungen till. Den andra sjuka kvinnan försökte vi alla släppa förbi i kön. Fast när vi var inne i fållan som också hade tak, kunde vi inte röra oss. Detta var mitt på dagen. Man kan bara tänka sig hur det är på morgnar och kvällar.
Så har vi förstått att landet har celebert besök från Sverige den här veckan. Major Björklund har utmärkt sig genom att i huvudsak besöka Israel och knyta värdefulla kontakter, minsann. Vid besöket i Hebron blev Björklund med ”entourage” attackerad av en bosättarkvinna.
Jag undrar så vad Björklund tänkte då, för det är väl dem han är här för att stödja? Regeringen kommer ju att rösta emot utlysandet av en Palestinsk stat innan fredsavtal slutits. Ensidigt så det förslår. Hur såg fredsavtalet ut när staten Israel utropades??
Margareta Sjöberg
