Publicerad 2007-12-04
Till
Regeringskansliet
Justitiedepartementet
Palestinarörelsen övervakades på lösa grunder - Nu måste hela sanningen fram
Palestinagrupperna i Sverige har med stort intresse tagit del av säkerhetstjänstkommissionens utredning om övervakningen av den svenska Palestinarörelsen 1965-1980 (SOU 2002:87-95, Forskarrapport av Ulf Bjereld). Äntligen har sanningen kommit fram även om de flesta fakta varit kända ända sedan journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou avslöjade IB 1973, något som då betraktades som ett brott. I decennier har sedan den svenska regeringens främsta företrädare trots flera utredningar inte velat lägga fram hela sanningen av skäl som vi anser vara politiska.
Den allvarligaste kritiken måste därför riktas mot de svenska regeringar, som tillåtit en övervakning av bland annat vår organisation på så lösa grunder som skett. Rapporten skriver: ”För det första levde det i säkerhetspolisens bakgrundsbeskrivningar till de palestinska organisationerna länge kvar en bild som inte var självständigt analytisk, utan snarare en kopia av den israeliska propagandabilden.”(sid. 86).
Övervakarna inom SÄPO hade uppenbarligen hotbilden klar, att det var Israel som var hotat. Ändå var det just arabiska mål som faktiskt blev utsatta för attentat:
”Det är förvånande att risken för attentat mot arabiska eller palestinska mål i Sverige diskuterades så lite i det befintliga materialet. Sannolikheten för sådana attentat var knappast försumbar – inte minst med tanke på att de två enda terrordåd med anknytning till Mellanösternkonflikten som genomfördes på skandinavisk mark under dessa år var riktade mot araber – brevbomben till Omar Sufan i november 1972 samt den israeliska underrättelsetjänstens dödsskjutning av en oskyldig marockan på öppen gata i Lillehammer i juli 1973.” (sid. 85)
Vidare är det utomordentligt allvarligt att svenska myndigheter hade en agent som Gunnar Ekberg (avslöjad av Peter Bratt och Jan Guillou 1973) som själv bombhotade flygplan i svenska Palestinarörelsens namn – några bombhot mer än hans förekom inte. Utöver att vara av svenska myndigheter utsänd provokatör, kränkte han också svenska medborgare som var djupt engagerade i solidaritetsarbete med det palestinska folket:
”För det första innebär Gunnar Ekbergs verksamhet på flera sätt en svår kränkning av enskilda människors integritet och rättssäkerhet. Gunnar Ekbergs rapportering var - som påpekats på flera ställen i denna rapport - oerhört omfattande. Den absolut övervägande delen av hans uppgifter rör förhållanden varifrån det är utomordentligt svårt att spåra någon relevans för terroristskydd. I stället rör det sig om en detaljerad beskrivning av enskilda människors politiska åsikter och i flera fall också personliga egenskaper.” (sid. 88)
Många fakta har nu tagits fram på ett förtjänstfullt sätt. Men det räcker inte. Eftersom så lång tid förflutit sedan ovanstående händelser och på grund av att sanningen undanhållits så länge kräver Palestinagrupperna i Sverige
* Att alla namn på av SÄPO m.fl. registrerade personer inom Palestinarörelsen (i rapporten nämns ett 100-tal akter) offentliggörs för ovanstående period, men också för perioden fram till idag.
* Att alla former av övervakning av Palestinarörelsen och vår organisation för hela perioden 1965 fram till idag blir offentlig.
* Att alla former av eventuell övervakning idag upphör och ersätts med direkta öppna kontakter mellan Palestinagrupperna och övervakande myndigheter.