Publicerad 2012-06-19
Ahd Bader, Ben White, Hanan Abu Nasser och Mohammad Othman
I helgen arrangerade PGS tillsammans med flera andra organisationer det tionde Sjöviksseminariet. Det genomgående temat var apartheid och det blev många intressanta diskussioner och som alltid knöts det många viktiga kontakter. Deltagarna fick lyssna till föreläsningar som täckte såväl situationen för palestinier inne i Israel och den diskriminering som de utsätts för som livet under ockupation på Västbanken och Gaza. Vi har också fått höra om situationen för beduinerna i byn Al Arakib i Negev som blivit demolerad 38 gånger av den israeliska armén.
Seminariets gemensamma uttalande:
Vi församlade till seminarium om konflikten i Israel/Palestina vid Sjöviks folkhögskola 15-17 juni 2012 noterar med sorg och bestörtning de fortsatta kränkningarna av demokrati och mänskliga rättigheter i Palestina, och de bristande framstegen mot en rättvis och hållbar lösning av konflikten. Den så kallade arabiska våren har ännu inte på något sätt nått palestinierna som efter 45 år fortfarande lever under ockupation och förtryck.
Det handlar om saker som illegala israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark, avspärrningar , murar och militära checkpoints, förstörelse av egendom och skövling av olivlundar, fördrivning av människor från deras hem, etnisk rensning av Jerusalem, godtyckliga fängslanden, tortyr och avrättningar av oliktänkande, och ett system av ID- och passlagar som sammantaget konstituerat ett system av etnisk diskriminering som av Russelltribunalen dömts ut som av samma typ som i apartheidtidens Sydafrika.
Av det som skulle bli den palestinska staten, vid sidan av Israel, kontrolleras idag närmare 80% i praktiken av den israeliska ockupationen. Mindre än 5% av det ursprungliga Palestina är under palestinskt styre. Gaza är sedan 2007 totalt avspärrat och har förvandlats till världens största utomhusfängelse.
Även inom Israel diskrimineras de palestinier som formellt sett är israeliska medborgare. Palestinska samhällen missgynnas systematiskt vad gäller el, vatten och infrastruktur och blir alltmer trångbodda då de, till skillnad från judiska, inte får utvidgas. Skolsystemet är segregerat och krav på genomförd militärtjänst, något som palestinierna är ”befriade” från, hindrar i praktiken palestinier från att nå högre positioner i samhället. I princip finns idag också två helt separata rättssystem – ett för israeliska judar, inklusive de illegala bosättarna, och ett för palestinier på ockuperade områden som lever under israeliska militärlagar.
Nya lagar gör det möjligt att begränsa palestiniers deltagande i det politiska livet, försvårar eller omöjliggör för palestinier på ockuperade områden att återförenas med sina familjer inne i Israel, och gör det möjligt att fördriva beduinerna i Negevöknen från de boplatser de bebott i generationer. Inget av de stora partierna i Israel erkänner i sina program någon palestinsk stat. Förslag har framförts på ”trohetsed” mot Israel som judisk stat, förbud mot bojkottaktioner och dödsstraff för kontakter med vissa palestinska organisationer utanför Israel.
I de israeliska fängelserna sitter i nuläget minst 4.700 palestinska fångar, de flesta för att de protesterat mot ockupationen. 190 av de fängslade är barn, oftast dömda för stenkastning mot soldater och militärfordon, och omkring 300 hålls i så kallat ”administrativt förvar” utan rättegång eller dom – ett förfarande som upprepade gånger kritiserats av människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch.
En av dessa fångar är den sedan 2009 internerade palestinske landslagsspelaren i fotboll Mahmoud Kamel al-Sarsek som, efter en 90 dagar lång hungerstrejk i protest mot förhållandena, fått sin hälsa allvarligt försvagad och just i dagarna räddats till livet genom ingripande av bland annat ordföranden för den internationella fotbollsassociationen, FIFA, Joseph ”Sepp” Blatter och FN:s speciella rapportör för de palestinska områdena, Richard Falk.
Brott mot demokrati och mänskliga rättigheter får inte löna sig. Den svenska regeringen, EU, organisationer inom sport, kultur och vetenskap, och andra aktörer, måste sluta upp med att belöna Israel för dess folkrättsbrott, och i stället se över sina relationer med, och begränsa umgänget med, regimen tills man bestämt sig för att lämna allt ockuperat arabiskt land, införa lika fri- och rättigheter för alla sina medborgare och tillåta ett återvändande av de palestinska flyktingarna.
Läs mer om föreläsare och medarrangörer: www.sjoviksseminariet.se