Publicerad 2011-11-08, uppdaterad 2012-01-30
Biståndsminister Gunilla Carlsson besöker PGS samarbetsparner i Palestina, PMRS 2007
Nyligen publicerade Palestinagrupperna en temaskrift som handlar om de olika former av förtryck och folkrättsbrott som Israel utsätter den palestinska befolkningen för. I skriften beskrivs hur folkrättsexperter, FN-representanter, forskare och fakta på marken talar för att Israels politik gentemot palestinierna omfattar kolonialism och apartheid. (Skrift om Palestina får bakläxa av ministern)
Biståndsminister Carlsson går idag ut med kritik av denna temaskrift. Till Svenska Dagbladet säger Carlsson: ”Här finns ståndpunkter som ensidigt tar ställning i en fruktansvärd konflikt. Ena parten demoniseras och man tar tydligt ställning och bedriver opinionsbildning. Men det ska inte skattebetalarnas pengar användas till.”
Alla påståenden i Palestinagruppernas temaskrift är belagda, diskussionerna förs utifrån omfattande faktaunderlag och många olika röster kommer till tals. Vi uppmanar Gunilla Carlsson att påvisa vad i skriften som inte stämmer med verkligheten. Vid sina besök i Israel och det ockuperade palestinska området kan biståndsministern omöjligt ha undgått att se muren som stjäl palestinsk mark och isolerar palestinierna i enklaver, vägarna som palestinierna inte får använda, bussarna som palestinier inte får åka med, lagarna som är olika för judar och palestinier, osv.
Att benämna Israels politik gentemot palestinierna som utslag av kolonialism och apartheid är Palestinagrupperna långtifrån ensamma om. Redan 2009 utgav sydafrikanska Human Sciences Research Council rapporten Ockupation, Colonialism, Apartheid? A re-assessment of Israels´s practices in the occupied Palestinian territories under international law." I rapporten fastslår folkrättsexperter att det som pågår är ockupation, kolonialism och apartheid. Under den gångna helgen har den internationella krigsbrottstribunalen, även kallad Russell Tribunal on Palestine, avhandlat just denna fråga, med medverkan av moraliska auktoriteter som nobelpristagaren Desmond Tutu, människorättsaktivisten Alice Walker, den internationella folkrättsexperten och tidigare FN:s särskilde rapportör John Dugard, nobelpristagaren Mairead Maguire, bland många fler. Efter dagar av vittnesmål kom tribunalens jury fram till att Israel utsätter palestinier för institutionaliserat förtryck motsvarande Sydafrikas apartheid enligt internationell rätt.
I sin kritik kommer Gunilla Carlsson med rena faktafel. Mer oroväckande är dock att biståndsministern försöker styra vad civilsamhällets organisationer får och inte får säga, utifrån sina egna politiska åsikter. Det är ingen hemlighet eller nyhet för någon att Palestinagrupperna verkar för ett slut på den israeliska ockupationen och för en rättvis fred.
Palestinagrupperna gör detta genom att stödja biståndsprojekt och bedriva informationsarbete. Opinionsbildning är en central del av vårt uppdrag, precis som andra organisationer i civilsamhället, och det tänker vi fortsätta med. Istället för att ägna sin tid åt att offentligt smutskasta Palestinagrupperna borde Gunilla Carlsson motarbeta de yttringar av kolonialism och apartheid som det internationella samfundet gemensamt kommit överens om att bekämpa.