Publicerad 2011-10-11, uppdaterad 2011-10-12
Mughaiyar är en by nära Jordandalen. Hälsoarbetaren Najah har på PMRS vårdcentral där i 21 år. På morgonen jobbar hon på mottagningen och tar emot patienter, delar ut mediciner och lägger om sår. Efter det åker hon till en skola och gör hälsokontroller av barn, och hon berättar att de största problemen är psykosociala, på grund av stor arbetslöshet och fattigdom. Hon upptäcker barn med synnedsättning som behöver glasögon och ser till att de får gratis eller billiga glasögon genom PMRS.
Under slutet av dagen gör hon hembesök i de mycket enkla hemmen i byn. En dag kan hon till exempel besöka en diabetiker med fotsår, en utvecklingsstörd kvinna med diarré som måste sondmatas och en kvinna med svår hjärtsvikt som behöver en spruta med vätskedrivande läkemedel. Najah bor själv i byn och känner alla och har därför lättare att ta itu med problemen som finns där.
På PMRS skola för hälsoarbetare i Ramallah får unga kvinnor, ofta från byarna där de sen ska jobba, en tvåårig utbildning i sjuk- och hälsovård med inriktning på förebyggande arbete och psyko-sociala problem. De utbildas till Community Health Workers (CHW, ”samhälls-hälso-arbetare”) och de är stommen i PMRS arbete. De bedriver mycket engagerad utbildning på vårdcentralerna, i skolor, i kvinnogrupper och vid hembesök.
Kufr el Dik är en by på mellersta Västbanken. Där har PMRS en hälsocentral några dagar i veckan, och där finns också en kvinnogrupp där kvinnor utbildas till att bli ledare för andra kvinnor. De diskuterar våld i hemmet, vad som händer efter en skilsmässa, familjeplanering, hur kvinnor kan hjälpa varandra.
”Jag tycker inte mina problem är så stora längre, sen jag hört hur andra har det” säger Samia, efter att ha deltagit i kvinnogruppen. Den här kvinnogruppen är en del av det arbete som PMRS bedriver i genusfrågor. De försöker stärka kvinnorna i hemmen och ute i samhället, och har nu kvinnogrupper i anslutning till många av sina vårdcentraler. Ett stort hälsoproblem i byn är att vattnet är förorenat på grund av att avloppsvatten från den israeliska bosättningen Ariel rinner ut orenat till byn. Ett reningsverk med statliga biståndspengar från ett europeiskt land väntar fortfarnade på att byggas men har än så länge inte fått tillstånd till det av Israel.
Qalqilya, är en stad på gränsen till Israel som är helt omgiven av muren. För att komma in i staden måste man åka genom israeliska vägspärrar med soldater med automatvapen. PMRS har en hälsocentral i staden, och flera dagar i veckan åker personal därifrån ut till skolorna i trakten. På en skola kommer till exempel hälsorådgivare och utbildar om bland annt AIDS och man går igenom hur AIDS smittar och att det kan bli ett problem i det slutna palestinska samhället då många studerar och jobbar utomlands och återvänder hem och gifter sig. De tar speciellt upp vilket stigma det är i samhället att ha AIDS och hur man ska tackla det.
På en annan skola finns Amal, som är 7 år och CP-skadad. Ända sedan hon föddes har hon och hennes familj fått hjälp och handledning av en socialarbetare från PMRS vårdcentral i Qalqilya och nu har Amal kunnat börja i en vanlig skola, och socialarbetaren besöker nu skolan och handleder lärarna där.
Beduin-byn Arab el Ramadin ligger mellan muren och den israeliska gränsen och människorna som bor där kan bara komma därifrån genom en vägspärr i muren. PMRS kommer dit och har en allmän mottagning i ett tält och mottagningen för kvinnosjukdomar inryms i ett hus där en familj bor, för att det ska vara lite mera avskilt. I byn får man elektricitet enbart genom en generator och när det är läkarmottagning sätts generatorn på endast när man ska göra ultraljud på gravida kvinnor. Människorna har bott här sedan 1950-talet och man har haft sinabetande runt byn och från en höjd i byn ser man Medelhavet men dit kan de inte komma för Israel ligger mellan. Åt andra hållet ligger muren och den skiljer fårens tidigare betesmarker från byn. Skolbarnen måste också passera genom vägspärr i muren för att komma till och från skolan.
Mezel ligger precis vid den elektrifierade barriären på södra Västbanken och två km från den israeliska muren. I denna fattiga by föder många av kvinnorna upp emot 10 barn, och alla graviditetskontroller sker hos kvinnoläkaren Lena som kommer hit från Hebron en gång per vecka. Befolkningen är fattig och kvinnorna skulle ha svårt att ta sig till närmaste staden Yatta om inte PMRS kom dit.
Detta är några exempel på vad jag sett under min två veckor långa resa i Palestina för att följa upp och ge medicinskt stöd till PMRS. PMRS bedriver främst hälso- och sjukvård för de som har det allra sämst i det ockuperade Palestina. PMRS når ut till byar i seam-zon, den del som ligger mellan muren och israeliska gränsen. De har mycket verksamhet i de byar och städer som är speciellt utsatta för israeliska bosättningar. De har också verksamhet i Gaza och jag hade planerat att åka dit på min resa, men fick inte tillstånd av Israel trots att jag sökt tillstånd i god tid innan. ”Security reason – still in process” är Israels standardsvar till varför jag och många andra som jobbar med bistånd inte får komma till Gaza.
PMRS har stor beredskap för akuta situationer och nu förbereder de sig för eventuella oroligheter inför frågan om erkännande av Israel ska tas upp i FN. Bosättarna har fått vakthundar och tårgas och palestinierna väntar på eventuella oroligheter och inom PMRS har de beredskap för akuta sjukvårdsinsatser om palestinierna blir angripna av bosättare eller soldater.
Anna Danielsson
(text och samtliga foton)
Nike, N Balance, Balance Shoes, Nb Balance, N Balance Shoes Organizations