Publicerad 2011-03-08
Israeli Apartheid Week (IAW) är en årlig internationell kampanj som uppmärksammas över hela världen. Syftet med IAW är att informera människor om Israel som en apartheidstat och presentera icke-våldsmetoder som ett sätt att agera mot denna apartheid, i form av bojkott, desinvestering och sanktioner (BDS). 
"Det internationella samfundet har genom FN identifierat tre regimer som skadliga för de mänskliga rättigheterna - kolonialism, apartheid och ockupation. Flera resolutioner av FN:s generalförsamling vittnar om detta. Israels ockupation av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem innehåller inslag av alla dessa tre regimer, vilket gör det ockuperade palestinska territoriet till en särskild angelägenhet för det internationella samfundet.
John Dugard, FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i det ockuperade palestinska området
"Apartheid är ett brott mot mänskligheten. Israel har berövat miljoner palestinier deras frihet och egendom. Israel har bevarat ett system av grov rasdiskriminering och ojämlikhet. Israel har systematiskt fängslat och torterat tusentals palestinier, i strid mot internationell rätt. Israel har i synnerhet fört ett krig mot civilbefolkningen, framför allt barn."
Nelson Mandela
Låt oss med gemensamma krafter göra 2011 till ett år av kamp mot apartheid och för rättvisa, jämlikhet och fred!
Israeli Apartheid Week 2011 äger rum 7-20 mars. Föreläsningar, filmer, kulturaktiviteter och olika former av aktioner kommer att belysa några av de orättvisor som fortsätter att göra BDS så avgörande i kampen för att ett slut på Israels apartheid. Se mer på apartheidweek.org.
Apartheid definieras av FN som ett system av institutionaliserad segregering och diskriminering i syfte att upprätta och upprätthålla dominans av en rasgrupp över en annan rasgrupp/grupper och systematiskt förtrycka dem. Apartheid är ett brott mot mänskligheten.
Begreppet apartheid är främst förknippat med det brutala system som den sydafrikanska regeringen upprätthöll 1948-1994, då majoriteten, "icke-vita", invånare i Sydafrika dominerades och förtrycktes rättsligt, ekonomiskt, politiskt och socialt.
Det finns både likheter och skillnader mellan vad som hände i Sydafrika under apartheid och vad som sker i Israel-Palestina idag. Folkrättsexperter som analyserat Israels agerande har dragit slutsatsen att samtliga tre pelare som upprätthöll apartheidsystemet i Sydafrika tillämpas av den israeliska staten. 
Den första pelaren syftade i Sydafrika till att avgränsa befolkningen i grupper definierade utifrån rastillhörighet, samt att ge utökade rättigheter och privilegier till vita sydafrikaner. Den andra pelaren hade som syfte att segregera befolkningen i olika geografiska områden. I Sydafrika var 87 % av marken reserverad för vita och lagar framtvingade fysisk separation mellan ”raser”. Skilda bostadsområden skapades och tvångsförflyttningar genomfördes så att den vita befolkningen kontrollerade de mest bördiga och attraktiva områdena. Den tredje pelaren var ett system av lagar och riktlinjer som tillämpades för att undertrycka opposition mot regimen och förstärka apartheidsystemet genom administrativa hinder, tortyr, censur, förbud och avrättningar.
Israel har i de ockuperade områdena skapat ett system för separation som bygger på tillämpning av olika rättssystem och rättigheter baserade på etniskt ursprung.
Palestinier utsätts för konfiskering av mark och vattenresurser, husrivningar, utegångsförbud, invasioner och synnerligen begränsad rättssäkerhet. De är isolerade i enklaver och begränsas i sin rörelsefrihet genom militära kontrollstationer, godtyckliga tillståndssystem och ett särskilt vägnät som förbinder de israeliska illegala bosättningarna med varandra och med Israel, som palestinier är förhindrade att använda. Genom den mur som Israel byggt, till stora delar inne på palestinskt område, fragmenteras palestinska samhällen ytterligare. Familjer separeras från sin mark, försörjning, sjukvård, skolor m.m.
Muren är byggd så att den införlivar flera stora bosättningsblock med Israel. Antalet bosättare är idag cirka en halv miljon. Tillsammans kontrollerar bosättningarna och dess infrastruktur cirka 42 % av Västbanken.
Alla medborgare i Israel registreras som en “nationalitet” definierad av staten i enlighet med dess befolkningsregistreringslag från 1965. Majoriteten klassificeras som antingen ”judisk” eller ”arabisk” identitet.
En samling lagar definierar Israel som en judisk stat och ger privilegier till den judiska befolkningen. ID-handlingar måste alltid bäras och när som helst kunna visas upp för polis, militär och myndighetspersoner. Fram till 2005 angavs nationalitet på ID-korten, från 2005 har istället judiska israeler två födelsedatum angivna (civilt och judiskt). Nationaliteten kan också identifieras genom det åttasiffriga ID-numret som är olika för judiska och arabiska medborgare. ID-systemet är grunden för de olika diskriminerande åtgärder som staten tillämpar mot den icke-judiska befolkningen.
Genom detta system kan Israel upprätthålla en judisk majoritet där 49 procent av befolkningen innehar 78 procent av rösträtten. En konstant strävan efter maximalt med mark med minimalt antal palestiner.
Att använda benämningen apartheid för palestiniernas situation i det ockuperade området och i Israel är inte okontroversiellt. Vissa menar att Sydafrikas apartheid var ett unikt system som var långt värre än Israels behandling av palestinierna; andra hävdar tvärtom att apartheid inte är en lämplig term eftersom Israels ockupation är mycket värre. Ett annat argument är att Israels policy inte främst handlar om att separera och underordna utan att förmå palestinier att lämna området.
Debatten om vilket system som är värst eller i vilken mån Israels agerande överensstämmer eller skiljer sig från Sydafrikas står inte i fokus här, utan jämförelsen används för att identifiera strategier som användes i kampen mot apartheid och som kan vara effektiva även när det gäller kampen för det palestinska folkets frihet. Argumentet är att en BDS-rörelse liknande den globala anti-apartheidrörelsen är eftersträvansvärd och att många lärdomar kan dras från Sydafrikas historia.